Stor framgång

Idag har jag vunnit en stor personlig seger, ja jag har nått en framgång utan dess like. Att få överkomma något sådant här är stort.

Äh jag tar det från början.

Idag sken solen och den kalla morgonen övergick i plusgrader. Stallet och nordsvensken Pontus väntade på mig. Tiden var noga vald, strax före hans lunch så han skulle vara hungrig och gärna vilja komma in i hopp om att få sin morot.

Mycket riktigt han stod och väntade med en hungrig uppsyn vid utgången till hagen och följde gärna med sin låtsasmatte in. Yes en inne. Han lät sig, som alltid, borstas och stod snällt och lät sig sadlas och tränsas.

Problemet var att jag var ensam i stallet, inte en människa syntes. Jag har ju aldrig lyckats komma upp på hästaskrället förut. Eftersom min alltmer sylfidliknande kropp inte är så smidig behöver jag en liten pall. Pallen är inte populär. Den ratas av Pontus kan man säga. När han står still och jag ställer fram pallen flyttar han sig ett par steg åt sidan, framåt eller bakåt. Allt efter humör. Jag vågar inte kasta mig på honom liksom i farten så han måste stå stilla. Alltså har det behövts en "hållare" som ser till att djuret står still.

Idag fanns ju ingen "hållare" att tillgå. Jag tänkte It´s just me and you baby so let´s do it.

Jag ledde ner honom till manegen och vi inledde en muntiger dans. Han dansade runt och jag efter med pallhelvetet. Till slut ledsnade jag och längde stiglädret till max och hoppade upp. JAAAAAAAAAAA! Vi var lika förvånade båda två tror jag.

Sedan red vi i det vackra solskenet

Åse