Solen

är framme idag och jag längtar ut, att rida, gå stavgång, promenera eller åka till gymet. Då är det kass att ha en dum fot som smärtar. Det är så typiskt  nu när jag hade kommit igång så bra och börjat tycka att det där med träning inte var så dumt ändå. Det enda jag kan göra är typ stretch på yogamattan.

Det kommer alltså inte vara mitt fel om jag hemfaller åt allsköns synder och laster igen, typ äter en massa kolhydrater i form av socker, läsk, chips och dricker en bag in box med vin ikväll. Det är fotens fel i så fall.

Idag skulle jag alltså rida Pontus. Jag kommer att åka dit så får vi ser om vi kan skritta ut på en stilla promenad eller så. I onsdags red jag inte. Då kom jag direkt från gymet och hade fått gå av cross trainern Christer efter två minuter. Foten blev värre ju längre jag höll på (fast det var inte bara foten, jag skulle ju vara ärlig, utan jäklar vad låren började kännas. Jag gissar på ca 0.3% muskulatur i dem).

Nu blir det yogamattan fram och jag lovar att jag skall försöka slappna av Anna-Lena! Försöka alltså.

Mina underbara vänner stöttar med samtal, positiva tillrop och lugnande besked. Tack till er alla.

Obs! Strumpmemoryt igår resulterade i ca 50 nya par till familjen. Inte klokt! Vi behöver inte köpa strumpor så länge vi lever.

Åse
Sadasana