I´m back

Hej alla
Nu har jag fått låna lille gossens dator så jag kan skriva igen.

Gårdagen förflöt enligt planerna. Jag startade med yoga (att kalla det yoga är väl att ta i men lite sträck och tänj kan vi väl försöka med) .Sedan följde stallet. Jag kom lagom till hästarnas lunch i hagen så jag gick och småpysslade lite i stallet. När lunchen var uppäten var jag sådär lagom kall, eller rättare sagt stelfrusen. Det var soligt ute men med isande vind.

Glad i hågen över att äntligen få ångan lite, gick jag ut i hagen utrustad med en hink med en näve havre i botten. Tror ni inte hästrackaren stod längst in och bara stirrade på mig när jag ropade. "Poooontus! ropade jag. Då vände han sig om så han stod med baken mot mig. Jag skramlade lite med hinken och då kom alla hagens invånare springande emot mig, utan Pontus. Han såg så jäkla sur ut så jag kände att idag blir det en kamp. Pethra, ägaren har sagt att han är sådan ibland och idag var tydligen en ibland.

Jaga honom är uteslutet fastän han är drygt 20 år har jag inte en chans. Så jag gick in igen i stallet och väntade en stund. Jag kunde se igenom fönstret att han vände sig om när jag gick in. Jag tänkte att han kanske skulle undra vart jag hade tagit vägen och komma närmare, men icke.

Sådär höll vi på i en dryg timma och jag var redo att ge upp. Då kom en liten tjej som har en häst i samma hage och gick in och låtsades ta sin häst, fintade Pontus så han kom in. Men det var en kamp. Hon fick daska honom i arslet flera gånger för att han skulle följa med. Tack och lov för "ponnyakuten".

Pontus surade under borstningen men övergick strax till att njuta. Han kunde inte hålla surfasaden uppe så länge. Sedan blev det en härlig uteritt tillsammans med 2 andra väldigt unga tjejer. De frågade om jag ville följa med dem ut och jag tackade glatt ja. De kunde kanske visa mig lite ridvägar. De frågade lite försynt om jag hade travat på Pontus ute och om det i så fall var ok att vi gjorde det. Jag svarade ja på båda frågorna. Då frågade då samma sak om galoppen. Det var ja på de frågorna också. Jag undrar faktiskt vad de hade för tankar om mig egentligen.

Väl ute skrittade vi, jag sist. De var väl oroliga att Pontus skulle skena med den gamla tanten och att tanten skulle falla av. Vid ett ställe ville inte deras nervösa hästar gå förbi ett par gamla bilar. Jag tog befälet och Pontus skrittade lugnt förbi. Det hände sedan vid ett par tillfällen till. De tittade lite konstigt på mig men med lite ny respekt i blicken. Tanten kanske inte var helt hopplös i alla fall.

På kvällen efter duschen kunde jag inte få upp värmen i kroppen. Jag hade frusit i 5 timmar i stallet och på ritten så det blev tidigt i säng.

Åse