Milda mjuka killar ska det vara
När man är ute och går med tre hyfsat stora hundar är det många som väjer undan när man kommer.Ofta är det någon med en liten hund som tittar på oss med skräck i blicken, ägaren alltså inte hunden. De byter sida av vägen, går en annan väg eller håller sig så långt åt sidan som möjligt på gångbanan.
Ibland lyfts den lilla varelsen upp av ägaren och trycks hårt mot en fyllig barm eller gubbmage. Det är inte ovanligt att den lilla hunden skäller, mopsar upp sig och ser hotfull ut. Då brukar jag böja mig ner och klappa en av mina hundar och mumla "Oj! Skrämde hunden dig? Den är nog inte farlig"
Ägaren till den lilla hunden brukar titta konstigt på mig. Ibland frågar jag om den är aggressiv. Sedan går vi bar lugnt och värdigt vidare. Mina killar är inte intresserade av obalanserade halvfigurer (förutom Baldo som fortfarande är lite rädd för alla främlingar). Killarna, de två äldsta tittar inte ens åt skällande hundar. Det är som om de vill säga "Skall du vara sådär konstig vill vi inte hälsa på dig"
Nä milda mjuka killar skall det vara. Inte små tuffa hårdingar.
Åse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar