tisdag 12 februari 2013

Blå Stjärnan

Blå Stjärnan

Efter att Lennon, den ena av hundarna, blivit sjuk åkte vi akut in till Blå Stjärnan efter att ha pratat med veterinär Hans-Jörgen på Lerums Djurklinik. Jag försökte få tag på min dotter under vägen. Jag kände att jag behövde hennes någons stöd. Lasse befann sig i Malmö och Adam var hemma med de andra hundarna.

Jag körde in och medan jag körde sneglade jag bak på Lennon för att se hur det var med honom. Han såg väldigt medtagen ut och kräktes i bilen.

När vi kom fram fick vi vänta en stund men efter ett litet tag blev vi visade till ett rum. De sa att det skulle komma in en bitskadad hund som troligtvis skulle gå före men kanske skulle veterinären hinna in till oss innan den kom in. Under tiden vi väntade tyckte jag att Lennon blev gradvis sämre hela tiden. Sedan kom ett sms från min dotter som sa att hon var på väg.

Ingen veterinär kom och ett nytt sms visade att Madeleine, dottern hade kommit fram till Blå Stjärnan. Hon dök upp och sa att den lilla hunden, som var bitskadad, hade kommit samtidigt som hon. Vi antog att vi skulle vänta ytterligare. Någon kom och frågade om vi ville ha kaffe. Vi tackade ja. Kaffet anlände och då började Lennon kräkas och det var blod i.

Jag tänkte att nu dör han om de inte kommer. Det var fruktansvärt att sitta och se på när han bara blev svagare och svagare. Lasse dök upp. Han hade kört från Malmö där han skulle ha övernattat. Det var så gott att se honom. Till slut kom veterinären och Lennon blev röntgad och satt på dropp och inlagd. Han skulle få 1.3 liter dropp de närmsta 6 timmarna, så uttorkad var han. de kunde se att det inte satt något fast men de kunde inte säga vad som felades.

Att se när de ledde bort Lennon, så svag och medtagen, var fruktansvärt. Denne lille kille som blivit så misshandlad i sitt tidigare liv och sedan fått bo i en kennel i 18 månader eftersom ingen ville ha honom. Skulle han tro att vi övergivit honom igen? Dessutom visste vi inte om vi skulle få se honom igen, hemska tanke.

Lasse körde Madeleine hem och jag körde hem oerhört sorgsen och helt slut. Jag hade mobilen på nattduksbordet hela natten ifall de skulle ringa från Blå Stjärnan.

Fortsättning följer

Åse


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar