söndag 24 februari 2013

I huvudet på Åse

Jaha då är det dags. Bara att lyfta på den lata trötta kroppen och gå upp helt enkelt. Frukosten fixas snabbt. Lasse gör smoothie och mackor och jag står för kaffet. Glufs glufs, tidningen ja. Vi delar upp den rättvist.

Undrar vilket humör han är på idag? Står han längst bort i hagen som vanligt? Och glashalt är det också fan fan fan. Jaha där står han, längst bort. Om jag ropar på honom kommer han säkert. Nähä det gjorde han inte.

Jäkla envetna skitgubbe. En 20-årig gammal enveten gubbjäkel är vad han är. Jag börjar mocka istället så kanske han undrar vart jag tog vägen och kommer närmare utgången. Han har inte direkt längtat efter mig det kunde jag se i hans uppsyn. Tyken på något sätt.

Mockningen klar. Fasen vad han skiter det där djuret. Slabbat ner sina vattenhinkar har han gjort också som vanligt.

Dags att gå ut och se om han kommit närmare utgången till hagen. Jag tänker inte jaga honom i den glashala, istäckta hagen.

Nej han står fortfarande längst in och stirrar på mig när jag ropar. "Kom och ta mig om du kan".

Jag får ta till stora artilleriet. En spann med lite havre i. Nu ser han lite intresserad ut. Yes överlistad. Nu kommer han minsann. Sådär ja. Det var inte så svårt att lura in honom.

Men herregud kan man fälla mer? Hela stallgången är ju täckt med hår. Umpf i munnen också.

Nu sadla. Oj vad han blåser upp sig. Nu skall man bara hitta någon vänlig själ som kan hålla djuret. Tack vad gulligt av dig.

Vad pinsamt att jag liksom dunsade ner på stackars Pontus när den unge killen höll honom. Känner mig som en liten valross när jag kravlar. Tur att det finns pallar. Undrar vad han tänkte, killen?
 Han tänkte säkert att det är tragiskt att vissa människor förfaller så när de blir lite äldre.

Nu ut. Hoppas han inte krånglar när hela coola stallgänget ser på. Nej det gick bra idag. Det är nog bara för att jag är en sådan naturlig och självklar ledargestalt.

Det här var väl mysigt Pontus. Skritta såhär tillsammans i solskenet. Nu tar vi en liten trav också. Inte dumt det här.

Ibland är det gött att leva.

Åse


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar