En titt in i frysen och man kan krasst konstatera att något måste göras. Det svämmar liksom över därinne och ändå har vi inget att äta. Här måste rensas och det genast.
Skall man införa något slags system? Lasses hemmaplockade vackra hallon kanske skall få en egen hylla. Varför äter vi aldrig dem? De är så "fina" så de skall sparas till "fina" tillfällen som aldrig dyker upp.
Den där rådjursklöven vi skulle ha till viltspår kanske vi skall använda snart. Den hittade Herman en dag när han hade rymt. Han stack på ett rådjur och försvann till skogs. Efter ett tag kom vår granne som också har hund och sa att Herman låg på ett ställe i skogen. Han hade morrat när grannen och hunden närmat sig honom. "Herman morrat?" sa vi med överseende leenden i rösten. "Ja han morrade åt Samba"
Grannen fick visa var rymlingen befann sig och mycket riktigt där låg han med en rådjursskånk i munnen, jättelycklig. Den var färsk, antagligen slaktavfall efter rådjursjakt, så den åkte in i frysen för att ha till viltspår.
Vad ligger där längst in? Några torra, frusna potatiskroketter ligger sked med några ärter. Och en halvfull låda med glass. En sådan där glass med fryshinna på som är så äcklig. Några bitar kött som inte är märkta med varken datum eller vad det är. Äckligt!
Puh nästan nere i botten. Vad är det?
Något grönt som ser slemmigt ut fast det är fruset. Kan man ens äta sånt?
Åse
A blog about running a small vineyard and holiday lets in the Costa Prata region Estremadura, Portugal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar