vrak och svek

Vrak och svek

Ja det kan nog vara en passande term på mig idag eftersom jag suttit och bedömt nationella prov hela dagen. Så även om jag vill diskutera mig själv och hur jag har suttit och varit en duktig pedagog som kommit med uppmuntrande tillrop till mina adepter skall jag prata om ett mina största tillkortakommanden. Något som jag försökt dölja för min man under hela den tid som vår relation varat. Jag får hoppas att han fortfarande vill vara gift med mig efter detta avslöjande.

Jag har en dröm om vilken typ av kvinna jag vill vara (det måste ju vara för sent att prata om bli eftersom jag fyller 50 nästa gång). Jag vill vara en rosig husmor som handarbetar och pysslar.
Speciellt vill jag kunna sticka, vantar och sjalar, små tröjor till hunden Baldo och raggsockor. Jag tror att jag skall kunna klara det och köper garn, stickor och beskrivningar. Sedan pratar jag med personalen i garnaffären, tittar på nätet och funderar. Jag lägger upp maskorna och börjar sticka något enkelt som t.o.m. jag skall kunna klara.

Sedan går något fel, hemskt fel, och jag måste repa upp. Eller så har jag tappat en maska och vet inte hur man skall ta upp den igen. Eller så har jag räknat fel för belysningen är så dålig i vardagsrummet där jag gärna vill sitta och sticka. en kopp te skall finnas framför mig, brasan skall brinna och mysbelysningen på, gärna stearinljus. Det innebär ju att jag inte ser ett skit och stickar fel. Jag ledsnar, blir vansinnig och tänker att jag fixar till det imorgon. Därefter går jag och stirrar på den j...la stickningen en vecka tills jag lägger undan den någonstans. i en vrå. Där glöms den bort.

Något eller några år senare blir jag sugen på att sticka igen och tänker att denna gång ska det gå. Hela proceduren upprepar sig. Just nu har jag så mycket garn i huset så jag skulle kunna sticka mig själv till Paris. Fluffigt 80-talsgarn någon?

Jag har allt garn utspritt i diverse korgar, kassar och lådor. Allt för att inte min tålmodige make ska fatta min last. Någon gång har han frågat men då har jag omedelbart förnekat allt med någon dålig ursäkt. Nej jag kommer aldrig bli den där mysstickaren som jag alltid ser framför mig, tyvärr.

Åse