torsdag 31 januari 2013

vrak och svek

Vrak och svek

Ja det kan nog vara en passande term på mig idag eftersom jag suttit och bedömt nationella prov hela dagen. Så även om jag vill diskutera mig själv och hur jag har suttit och varit en duktig pedagog som kommit med uppmuntrande tillrop till mina adepter skall jag prata om ett mina största tillkortakommanden. Något som jag försökt dölja för min man under hela den tid som vår relation varat. Jag får hoppas att han fortfarande vill vara gift med mig efter detta avslöjande.

Jag har en dröm om vilken typ av kvinna jag vill vara (det måste ju vara för sent att prata om bli eftersom jag fyller 50 nästa gång). Jag vill vara en rosig husmor som handarbetar och pysslar.
Speciellt vill jag kunna sticka, vantar och sjalar, små tröjor till hunden Baldo och raggsockor. Jag tror att jag skall kunna klara det och köper garn, stickor och beskrivningar. Sedan pratar jag med personalen i garnaffären, tittar på nätet och funderar. Jag lägger upp maskorna och börjar sticka något enkelt som t.o.m. jag skall kunna klara.

Sedan går något fel, hemskt fel, och jag måste repa upp. Eller så har jag tappat en maska och vet inte hur man skall ta upp den igen. Eller så har jag räknat fel för belysningen är så dålig i vardagsrummet där jag gärna vill sitta och sticka. en kopp te skall finnas framför mig, brasan skall brinna och mysbelysningen på, gärna stearinljus. Det innebär ju att jag inte ser ett skit och stickar fel. Jag ledsnar, blir vansinnig och tänker att jag fixar till det imorgon. Därefter går jag och stirrar på den j...la stickningen en vecka tills jag lägger undan den någonstans. i en vrå. Där glöms den bort.

Något eller några år senare blir jag sugen på att sticka igen och tänker att denna gång ska det gå. Hela proceduren upprepar sig. Just nu har jag så mycket garn i huset så jag skulle kunna sticka mig själv till Paris. Fluffigt 80-talsgarn någon?

Jag har allt garn utspritt i diverse korgar, kassar och lådor. Allt för att inte min tålmodige make ska fatta min last. Någon gång har han frågat men då har jag omedelbart förnekat allt med någon dålig ursäkt. Nej jag kommer aldrig bli den där mysstickaren som jag alltid ser framför mig, tyvärr.

Åse



NP

NP

som betyder nationella prov för er som är oinvigda. Idag är det alltså dags för det första av mååååånga nationella prov i svensk skola. Det innebär att vi börjar med muntliga prov idag i samtliga kärnämnen, dvs svenska, engelska och matte.
Jag sitter med tre grupper à 110 minuter/grupp. Snacka om att jag kommer att vara mör efteråt.
Det blir bara ett snabbinlägg för jag måste snabba mig på och sticka till jobbet. Ikväll blir det ett mer nyanserat och käckt inlägg.

Till alla mina elever (och alla andra elever som inte undervisas av superläraren Åse)

Go and get them

Åse

onsdag 30 januari 2013

Tatuering

Tatuering

Igår kväll satt jag och slötittade på ett program medan jag rättade lite prov.  I programmet som handlade om en campingplats, Ja nu är väl ändå botten nådd TV3?, skulle en medelålders kvinna tatuera sig. I min bekantskapskrets är de flesta, män som kvinnor, tatuerade. Då fick jag någon fantasi, typ film i mitt huvud. Detta händer ofta, att jag får dessa fantasier menar jag, och huvudet går igång på ett ord eller ett foto. Sedan skapas otroligao ch fantasifulla små "filmer".

I min fantasifilm i mitt huvud ligger en kvinna på ett obduktionsbord. det är ett sterilt rum och runt bänken där kvinnan ligger står tre personer. En är uppenbarligen obducent och de andra två är assistenter eller något liknande. De börjar med en okulär besiktning och då utbrister en av assistenterna. "Oj! Hon har ingen tatuering!" "Va!" ropar en av de andra. "Inte någonstans?" "Inte ens en liten fjäril på höften?" "Nej det verkar inte så." "Men ett Carpe Diem måst hon väl ändå ha?" "Nej det ser inte så ut." De pratar in i en mikrofon "Här har vi en vit kvinna, i 50-årsåldern, rätt fet, utan tatueringar osv.

I min bekantskapskrets är jag en av få som inte har en tatuering eller navelpiercing eller någon annan form av kroppssmyckning. Jag klandrar inte dem som har en men jag måste erkänna att jag inte riktigt fattar vitsen med det. Det är snyggt säger mina kompisar. Ja inte i mina ögon. Jag tycker inte heller att det är fult, Jag tycker nog mest att det är ointressant, som nagellack ungefär.

Jag är nog inte en pyntande kvinna. Jag, och här hänger jag ut mig verkligen, bytte inte till julgardiner över jul. Herregud, är det inte skottpengar på sådana? Jag syr inte, stryker inte och tycker dukar och gardiner är ett tråkigt måste. Ingen riktig kvinna alltså. Det har jag förresten fått höra fler än en gång.





Nej ingen sådan tack.

Åse

tisdag 29 januari 2013

Kissie och jag

Kissie och jag

Jag satt och pratade med yngste sonen och nämnde lite upphetsat att jag nu hade haft över 3000 läsare/besökare på min blogg sedan jag startade i november. Jag tyckte själv jag var duktig med min blogg och ville ha lite beundrande utrop i utbyte. Han log lite hånfullt, ja rent av lite nedlåtande mot mig och sa att 1000 besökare om dagen är bra, inte 30-40 som jag har. Nu är ju inte syftet med bloggen att jag skall ha så många besökare utan andra skäl som vi kan gå in på senare.

"Och by the way, Kissie har 20000 besökare per dag." slängde han ur sig lite nonchalant. "Vem f.n är Kissie?" sa jag lite sårat. (Nu vet jag vem Kissie är eftersom jag jobbar som högstadielärare, har tre egna barn samt tre bonusbarn MEN det blir roligare story såhär.)

Sagt och gjort, jag googlade upp henne och det visade sig vara en flicka/kvinna/tjej med blonderat hår, opererade bröst och plutmun. Jag vet inte men det känns på något sätt fel att jag skall behöva operera brösten för att få läsare till bloggen. Jag blev ändå intresserad av vad det var för intelligenta saker och djupa analyser av världsläget som denna plutvarelse hade hasplat ur sig så jag läste ett par inlägg. Det visade sig vara reklam!! Hon gjorde reklam för en locktång och ett schampo! Det är alltså det som var hemligheten. Nu fattar även en tjock 49-årig tant.

För er som är intresserade av lite plut och vänt.

http://www.kissies.se/


Åse over and out

måndag 28 januari 2013

SMS

SMS 

I lördags efter stallet begav jag mig in till Göteborg och Anna-Lena för att gå och se matinéföreställningen Vad Hände? med Babben Larsson. Jag tog tåget in och satte mig tillrätta och såg mig omkring. 8 av 10 passagerare, även vuxna, satt med sina mobiler och höll på. Vad de gjorde vet jag inte men visst är det härligt. Härligt att se att även de som reser tillsammans hellre grejar med sina mobiler än pratar med varandra. För tänk om vi skulle börja se varandra i ögonen och prata med varandra, åh hemska tanke.

För en sådär tio år sedan kunde man ofta se människor i offentliga utrymmen som faktiskt, fastän de inte kände varandra och inte så ofta kanske, tittade på varandra och ibland pratade. En del kunde läsa en bok. Idag verkar det som om vi sluter oss mer och mer inom oss själva och vi verkar livrädda att möta någon annans blick. Tänk om den andra personen börjar prata med mig!!!

På föreställningen kan man väl säga att medelåldern var hög. Inte så att jag kände mig yngst men ganska ung. De tjusiga silvertanterna hade klätt sig fina i tunika i något färgglatt material och hängt dingelidonghalsband runt halsen. Döm av min förvåning när dessa prydliga damer toksmsar hela föreställningen. Det var ju inte så att det var en görlång mastodontföreställning på fyra timmar. Den var lagom indelad i en timme föreställning sedan paus för att avsluta med en timme till.

Jag undrar så vad det var som var så viktigt så personen närmast mig var tvungen att sända sms efter sms mitt under föreställning. Ja det kanske var något viktigt besked som personen i fråga väntade på vad vet jag. Är det så viktigt så man inte kan hålla sig en timme? Vad vet jag. Min upplevelse blev inte förstörd men däremot väldigt störd.

Snälla ni som bevistar biografer och teatrar där en del av upplevelsen är att slippa starka lysande sken i era knän. Vänta till pausen med era sms.

Åse on the move


lördag 26 januari 2013

Ridning och Babben Larsson

Ridning och Babben Larsson

Idag blir det ett snabbinlägg eftersom tiden är knapp. Förmiddagen spenderade jag i stallet med gos Pontus. Jag fick in honom från hagen utan större problem. Jag har blivit förvarnad om att han gärna leker med den den som skall ta in honom. Men idag lyckades jag utan att det blev speciellt mycket "ta fatt".

Efter mysning och borstning, där hela stallgången var fylld av hästhår sadlade jag och gick ner i manegen. Där tränade vi att han skulle stå stilla, först 2 sekunder sedan 3 osv. Det gick jättebra och med hjälp av en vänlig själ kom jag upp utan större problem. Sedan red jag kanske 20 minuter och lät det bli positivt hela tiden. Kanske vinner jag över honom i slutändan och han kommer lyda som ett litet lamm.

Nu sitter jag fräsch som en nyponros och väntar på att ta tåget in till Göteborg. Babben Larsson väntar på mig och vännen Anna-Lena på Lisebergsteatern. Efter skall vi äta middag. Det skall bli väldigt kul.

Nu måste jag rusa

Åse

fredag 25 januari 2013

Fredagsmys

fredagsmys

 

Fredagsmys är en institution i Sverige.  Det planeras i stugorna huruvida det skall serveras pizza eller tacos för fulla muggar. Själv tycker jag de "svenska" tacos som serveras är ganska vidriga så det serveras i princip aldrig hemma hos oss. I så fall fick barnen laga det själva.



Nu sedan barnen blivit äldre och till största delen flyttat ut kan Lasse och jag frossa i sådant vi älskar tex. wienerschnitzel, skaldjur eller en god pastarätt. Idag blir det kräftor och då skall det ju givetvis vara havskräftor, västkustbor som vi är.

När jag var lite hade vi ett landställe på Orust dit vi åkte varje fredag, även vintertid. Varje fredag klockan 17.00, när pappa kom från jobbet, skulle vi vara färdigpackade för då åkte vi. Mamma hade alltid handlat mat för hela helgen och till fredagsmys vankades det alltid något extra gott.

Särskilt när vi kom ut på vintern var denna fredags ritual viktig. Elementen stod alltid på 8- 10 grader och det var väldigt kallt inne. Ibland, om det var mycket snö, kunde vi inte köra ända fram utan vi fick bära det vi kunde och pulsa fram så gott det gick. Det var ju ingen direkt vinterväghållning som rådde på dessa vägar.

Så fort vi kom fram bars maten och den andra packningen in och alla element skruvades upp. Brasan tändes och sängkläderna lades fram framför brasan. Under tiden fixade mamma med maten. Ofta serverades en ugnsomelett med någon av hennes underbara stuvningar på. Det kunde vara sparris, räkor eller kantareller. Ibland, om man hade tur, hade mamma köpt tunna grillade revben. Det fanns alltid gott bröd och pålägg. Var räkorna billiga kunde man få det. Till detta drack vi alltid te.

Efter maten satt vi framför brasan och klippte med ögonen och när det började bli tillräckligt varmt gick vi och la oss. Dessa fredagar har för alltid etsat sig fast i mitt minne och utgör de allra lyckligaste barndomsminnena för mig. Det serverades dock aldrig tacos.

Åse 

torsdag 24 januari 2013

solen är framme

Solen är framme

Så kom den då, solen. Jag har väntat och längtat. Tyvärr är det snorkallt ute men det är ändå lättare när ljuset kommer tillbaka. Allt känns lättare och roligare på något vis.

Jag måste ta mig i kragen och försöka börja med yoga igen eftersom jag har så svårt att komma ner i varv. Jag har så ont överallt i kroppen eftersom jag är så spänd. Ikväll skall jag göra ett försök med spikmatta och se om det hjälper något.

Igår kom Madeleine till jobbet för att åka med mig hem. Vi skulle åka till Pontus för hon ville se honom.  Vi borstade honom och gullade lite med honom och Madeleine tyckte att han var jättesnäll. Hon blev genast sugen på att börja rida och jag sa att vi kunde fråga om hon kunde få rida honom någon gång. Tänk om mor och dotter kan rida ut tillsammans någon dag. Det hade varit fantastiskt roligt.

Efter stallet var vi hungriga så vi åkte till Tulli`s Thai i Stenkullen. Ja jag vet apostrofgenitiv hmmm. Men den heter så. De har hur som helst väldigt god mat och det är ganska billigt. Det blev lite över så jag fick med mig lite gott i matlådan idag.

Jag tror det är dags att pröva matlådan lite för magen kurrar som besatt.

Imorgon blir det ett långt och djupt inlägg om fredagsmys så titta in igen då.

Åse

onsdag 23 januari 2013

Is på huvudet

Is på huvudet

Nu sitter jag här igen och äter frukost. Jag tittar ut genom köksfönstret och ute är det kolsvart. Inte nog med att det är mörkt det är fruktansvärt kallt ute. Usch vad jag ogillar sådan här kyla. När människor runt omkring mig säger att det är bara att pälsa på sig och med käcka tillrop utbrister "Det finns inga dåliga väder......" då vill jag kräkas. JO det finns jäkligt dåliga väder.PUNKT

I köksfönstret står två halvvissna cyklamen och en ganska fin orkidé. Idag känner jag mig lite som mina cyklamen, bleka, vissna och torra. Det är nog dags att rensa bland alla trista julblommor och ta in lite nytt. Tänk om man kunde göra så med sig själv. " Nä nu är du för tjock, vissen, ful eller omodern. Nu slänger vi ut dig och köper något nytt va?"

Jag läser om kompisar på Facebook som yogar, går på shabang eller shaboom eller vad fasen det heter. En del spinnar eller står på cross trainern. Jag funderar på att göra likaledes men tänker att det kan jag nog göra imorgon istället medan jag häller upp ytterligare ett glas rödvin.  En dag skall jag bli sund, frisk, lycklig och smal.

Nu skall jag snart ge mig iväg till jobbet. Lasse har redan stuckit och är på väg till Stockholm för andra gången denna veckan. Igår körde han till Arvika tur och retur. Det är inte klokt vilket han jobb han har han måste flänga runt så. Jag måste tänka på att ge mig iväg i god tid eftersom rutorna skall skrapas innan man ger sig iväg. Det känns som man har is på huvudet när man går ut.

Gnälligt inlägg idag som ni kanske märker men det är nog för att det är så svart ute.

Åse


tisdag 22 januari 2013

Anna-Lena

Anna-Lena

När jag läste till lärare för ca 15 år sedan, träffade jag Anna-Lena. Både Anna-Lena och jag var båda, som ungarna säger, värsta gamla då. Våra klasskamrater på programmet var i de flesta fall ungdomar som kom direkt från gymnasiet. Vi fann varandra ganska direkt och upptäckte att vi hade en hel del i bagaget. Efter ett tag genomgick vi båda skilsmässor från våra barns fäder och ganska snart befann vi oss i nya relationer.

Herregud vad vi grät ibland. Att skiljas är ju oerhört jobbigt och det fick en del konsekvenser för oss båda. Lika ofta som vi grät skrattade vi. Ibland på föreläsningar och lektioner skrattade vi så vi fick gå ut. Våra unga klasskamrater tittade på oss och fnös. Då skrattade vi ännu mer. Jag tror det var ett sätt för oss att ta oss igenom sorgen.

Anna-Lena har varit med om många tråkigheter i sitt liv. Jag kan idag säga att hon är lycklig. Hon är lyckligt gift med sin underbara man och hon lever ett rikt liv med mycket meningsfullt innehåll. Sin stora styrka får hon inifrån sig själv för hon är klok som en uggla och har så mycket humor.

2011 fick Anna-Lena beskedet att hon var sjuk. De hade hittat en liten tumör i ena bröstet. Samtidigt som detta skedde sökte hon en doktorandtjänst i Umeå.

Hon fick tjänsten men var tvungen att säga att hon var sjuk men hon hade tagit reda på att hon kunde få behandling i Umeå. Sagt och gjort hon tackade ja till doktorandtjänsten, flyttade till Umeå och påbörjade sin strålningsbehandling. Tänk att vara så modig och bryta upp när man är 49 år och samtidigt går igenom en stor livskris. Det hade jag aldrig vågat.

På lördag skall jag och, min numera friskförklarade, vän Anna-Lena på Babben Larsson och därefter skall vi gå ut och äta en bit mat. Vi skall fira att hon i höstas fyllde 50 år. Då kunde jag inte fira henne ordentligt för jag befann mig på Kreta.

Detta inlägget är tillägnat Anna-lena och alla andra modiga människor. Stå på er annars gör någon annan det.

Åse

måndag 21 januari 2013

måndag morgon 3

Måndag morgon 3

Det har varit dåligt med bloggandet över helgen och det ger mig lite dåligt samvete. Tyvärr har jag fått nya åtaganden, eller tyvärr och tyvärr. det är det ju inte egentligen men det ger mig färre möjligheter att hinna med att skriva blogginlägg.

Det som har ökat "arbetsbördan" är ju främst hästen Pontus som jag har varit och skött både lördag och söndag. Jag förstår inte hur hästägare hinner med egentligen. Det tar ca tre timmar varje gång i stallet och då rider jag inte ens speciellt länge. Det är väldigt roligt tycker jag men det tar mycket tid. Jag "har" ju honom ändå bara två dagar i veckan.

I lördags var jag och Lasse på restaurang Swea Hof med vår gode vän Nisse. Vi hade köpt ett erbjudande via Let´s deal som innebar att vi fick äta Svea Hofs 7-rätters viltmeny för halva priset.

Stora viltmenyn – 7 rätter
Kalixlöjrom med mandelpotatiscrème, västerbottenost, rostade pumpafrön och syrad lök

Hummerlasagne med pumpacrème, äpple och kål samt hummerskum

Hjortcarpaccio med karljohansvampscrème, rostad jordärtskocka, hasselnötsvinegrette, jordärtskockschips och prästost

Hälleflundra med inkokta gula och röda betor, Champagne- och ostronsås samt emulsion på beta

Kryddstekt renkalvsinnanlår med svart trumpetsvamp, färsk kål, rotsellericrème, viltsky samt äpple- och havtornscrème

3 franska ostar med tillbehör

Mjölkchokladcrème med bakad gräddfil och havtornssorbet 


Så här såg den ut. Om man skall recensera lite så kan man säga att varannan rätt var riktigt god och varannan otroligt medioker. Tex: så var hummerlasagnen ganska dålig eftersom hummerkloköttet som låg inuti var stenhård. Hälleflundran var intetsägande och sladdrig, ostarna mediokra osv. renkalvsinnanlåret och löjrommen var däremot fantastiska.
Dock var vinerna goda och passade bra till rätterna.

Igår satt jag och rättade engelska diagnoser och resultatet var katastrofalt. Man kan inte tro att de här eleverna snart skall gå ut År 9. Jag vete fasen vad jag skall göra och hur vi skall rädda deras betyg. det verkar som om de enda som intresserar sig för deras betyg är lärarna för själva verkar de inte bry sig. VARFÖR? Hur kan man vända trenden?  de är väldigt gulliga och goa men tar liksom inget på allvar.

Nu väntar strax jobb och ikväll skall hundarna borstas.

Jag tänker på mamma och pappa som är på Teneriffa i solen. Det är inte att man är lite avis.

Åse


fredag 18 januari 2013

ridning och uppkopplingsproblem

Ridning och uppkopplingsproblem

Igår kväll red jag min första ridlektion på många år. Jag har ju ridit någon uteridning, och då främst på islandshäst, någon eller några gånger om året men så där noggrann ridning har det ju inte varit.

Hästen Pontus som jag får rida för några ursnälla människor är 20 år. Han rids inte så ofta och det är ingen direkt kontinuitet i hur mycket han rids. Därför, när tillfälle bjöds, anmälde jag mig till en privatlektion för en ridlärare som kommer till stallet varannan torsdag. Jag ville försäkra mig om att jag red honom på ett bra sätt som inte skadade vare sig honom eller mig själv. dessutom är det bra att gå igenom lite grunder när man är så ringrostig som jag är.

Ridlektionen gick väldigt bra, bättre än jag hade trott och jag fick en massa bra tips och råd av Bettine, ridläraren. Hon var tålmodig och förklarade så även ett pucko som jag kunde förstå. Jag har ridit privatlektion förut men nästan glömt bort hur jobbigt det är. när man rider vanlig ridlektion på ridskola så är det ju fler som rider samtidigt. det innebär att fokus förflyttas från en själv till ganska många andra och under den tiden kan man pusta ut. rider du privatlektion finns inget kryphål. Man måste jobba HELA tiden. PUH!

Idag värker ryggen och små muskler som jag inte ens visste fanns har gett sig till känna.

Igår kväll efter ridningen när jag skulle göra ett inlägg på min blogg var internetuppkopplingen paj. Det innebar att jag smygskriver ett hastigt nu istället. Vad det var för fel vet jag ej. Inte heller den nittonåriga sonen kunde lösa det och han brukar ju kunna fixa det mesta när hans okunniga mamma går bet. Vi får väl rina till Telia idag och se om de vet. Helt plötsligt inser man hur beroende man har blivit av att kunna vara uppkopplade hela tiden.

Mina föräldrar reste till Teneriffa igår. Det låter så skönt. Tänk att få lite sol och värme på sin bleka lekamen. Mina föräldrar var i Indien i december också. Det är väldigt kul att de reser så mycket.

Åse

torsdag 17 januari 2013

Dagens outfit

Dagens outfit

När jag bläddrar runt kring bloggar utkristalliserar sig en speciell slags typ. De som skrivs av unga tjejer, ja även äldre tjejer och kvinnor, innehåller ofta något som kallas "Dagens Outfit". Det innebär att man skall ta ett foto på sig själv och beskriva allt som man har på sig den dagen. Det är ett krav att man också nämner var man köpt kläderna/vilket märke det är på allt. Sedan skall alla kommentera och säga att det var "jätte snyggt" eller "skit snyggt". Ja jag använder särskrivning här, medvetet.

Man skall gärna ha några dyra/fina märken och för att visa att man går sin egen väg slänger man in något väldigt billigt eller enkelt. typ från H&M eller second hand.

Jag som är, för att använda ett understatement, måttligt road av mode är detta helt obegripligt. Varför i helvete skulle någon vara speciellt intresserad av vad andra har på sig?  Har vi blivit så förbaskat ytliga så det enda vi vill läsa eller för den delen skriva om är vad andra har på sig för kläder den dagen. Ja nu kanske mina egna blogginlägg inte varit grymt djupa utan lite allmänna och inte handlat om så mycket heller egentligen. MEN det kan det bli ändring på.

Nu är det morgon och frukosten står framför mig och väntar på att jag skall sluka den. Sedan blir det dusch, jobb, stall och något som jag är lite nervös inför, EN RIDLEKTION. Jag har inte ridit lektion på ganska många år och det här är en privatlektion. Det är alltså jag, Pontus och en ridlärare. Ingen annan häst eller ryttare=ingen att gömma sig bakom, eller vila lite bakom. När man är fler och rider så tittar ju inte ridläraren på mig hela tiden utan då kan man ju slappa lite när ridlärarens ögon faller på någon annan. Men inte nu.  Herregud vad har jag gett mig in på.

Imorgon kommer jag berätta om hur det gick, hur mycket träningsvärk jag har och hur dålig kondition jag har men det kommer inte bli någon "Dagens Outfit"

Eller det kanske det blir.

Åse





onsdag 16 januari 2013

Brun mat

Brun mat

 


Nu är det den gamle maken som sitter vid tangenterna, bara så att ni vet.

Sitter och tittar på Sveriges Mästerkock, ett bra program när man gillar mat och tävling. Det ger en bra kombination av underhåll när man kommer hem efter en lång dag ute på resa.


Jag har en teori angående mat, helt klart är allt som är brunt gott, låt mig ge några exempel

Köttbullar är gott = brunt
Bruna bönor och Stekt fläsk är gott = brunt
Stekt strömming är gott = brunt
Biff stroganoff är gott = brunt
Revbenspjäll är gott = brunt
Kotlett är gott = brunt
Chocklad är gott = brunt

Jag kan helt enkelt inte hitta något brunt som inte är gott. Till och med hundmat som är brun är relativt god, ja jag har prövat. Ja det  var ett litet misstag, men jag det smakade inte så illa. Orsaken till att jag provade var att det låg en sked framme och jag trodde att det var köttfärssås på skeden och som ni kanske vet brukar jag små äta lite i köket när det finns möjlighet. En favorit är när det finns "brun mat" i kylskåpet som man kan titta lite närmare på.

Vid ett tillfälle åt jag bara brun mat under en heldag. Det var när jag och Åse var på semester i Turkiet, vi hade all inclusive hotell. Relativt tråkig mat, samma varje dag och en dag bestämde jag mig att endast äta det bruna som serverades, mest som en kul grej men det var inte så dumt.


Ett råd till alla er som endast äter grönt, inget fel i detta jag gillar mat i alla former och färger. Men ni missar väldigt mycket när ni missar brun mat.

Ja jag vill hissa brun mat

Sköt om Er tills vi hörs
/Maken




tisdag 15 januari 2013

Gött mos

Gött mos

Något som möts av höjda ögonbryn och förfärade utrop är när jag säger "Eh jag gillar inte potatis". Oftast utbrister mottagaren av detta "Va! Äter du inte potatis?"

Nej jag äter inte potatis. Eller jo ibland, tex mitt eget mos äter jag för det är gött. Däremot äter jag inte stekt, färsk, kokt, gratäng eller de flesta former faktiskt.

Varför äter inte människan potatis kanske du undrar. Jag tror att det beror på att mina föräldrar (ja pappa, mest mamma och inte för att hon var en elakare människa utan för det var hon som diskade och kunde övervaka) tvingade mig att äta upp maten, som det så vackert hette, när jag var liten.

Jag glömmer aldrig när det var köttbullar. Det var så gott, mammas underbara köttbullar, den goda såsen, lingonsylten och kanske ärter eller någon annan grönsak. Tyvärr var vi tvungna att ta en kokt potatis till. Uj vad jag hatade den. Vi fick inte lämna bordet förrän vi ätit upp och jag kunde inte få ner den jäkla potatisen. Jag mosade den i såsen och försökte men det kändes som den skulle komma upp igen. Jag försökte med små bitar i taget, nej det gick inte heller. Ibland försökte jag lägga stora bitar av den i kinden, likt en hamster. Väl så gick man på toa och kunde spotta ut en del och spola ner dem men det gick ju inte att gå på toa mer än en gång.

De andra i familjen åt upp och lämnade bordet. Min pappa la sig på soffan med Expressen. Det kan man om man är en man för detta var typ på 1800-talet. Mina syskon försvann iväg på än det ena än det andra. Mamma började diska efter maten och jag satt kvar med mosad potatis i sås, nu kall och klibbig. Jag tror jag satt och sjöng eller gjorde spår i potatisklägget. Efter disken torkade mamma den och torkade av diskbänken. Sedan släckte hon taklampan och kvar satt jag, ensam, i en timme, två timmar och ibland tre timmar.

Ibland kom mamma ut och sa att hon inte orkade se mig sitta där och jag fick gå ifrån. Det var höjden av lycka. Då kände jag mig så fri.

Äter mina barn potatis? Ja två gör det men inte den yngste speciellt mycket. Har jag serverat dem potatis? Ja i alla former. Har jag tvingat dem? Nej.

Åse som idag ätit gött mos

måndag 14 januari 2013

Måndag morgon 2

Måndag morgon 2

Nu sitter jag här vid frukostbordet och försöker få i mig lite frukost. Min snälle make brukar göra iordning frukost till mig bestående av smoothie, macka och kaffe. Smoothien gör han på yoghurt, banan, frusna hallon och lite juice. Vilken man va!

Magen är lurig och mullrar missbelåtet. Jag har redan varit inne en tur på toa och det kan bli fler. Jag funderar på om det kan vara lite laktosintolerans eller något. Mjölk dricker jag ju inte så mycket men igår kväll åt jag lite glass. Hmm.

Det är iskallt ute och rutorna behöver skrapas så det gäller att starta i tid om man skall komma till jobbet i tid idag. Det finns inget värre än måndag morgon tycker jag. de dåliga vanor man skaffar sig på helgen får man betala för idag. Jag somnade sent igår kväll, som jag brukar på söndag kvällarna. Förra söndagen kom jag i säng vid 21-tiden och låg och läste en timme. Det var jätteskönt och jag fattar inte varför jag gör så jämt. Jag älskar ju att ligga och läsa länge.

Idag har jag inte så många lektioner. Det innebär att jag kanske får lite nyttigt gjort, typ förbereda ett prov inför tisdag. Men det brukar ju alltid dyka upp något akut som gör att man inte får något gjort.

Jag längtar jättemycket till att flytta från Sverige just nu. Jag hoppas att det kan bli av snart. Dessa kalla mörka vintrar gör mig deppig.

Åse


söndag 13 januari 2013

Helgen slut

Helgen slut

Så var ytterligare en helg till ända. Den har gått i sjukdomstecken eftersom jag åkte på en ny dunderförkylning i mitten på förra veckan. Jag måste ha snutit mig flera hundra gånger och nyst lika många. Näsan blev snabbt illröd och inne i huvudet kändes det som ett vadderat täcke. På fredagen vaknade jag värre än någonsin men tänkte ändå försöka jobba eftersom det bara var en dag kvar till helg.

Vid lunchtid fick jag ge upp och ta mig hemåt, packa ner mig i sängen och sova ett par timmar. På lördag morgon skulle jag upp och sköta hästen Pontus. Jag tänkte hoppa över ridningen men kände mig tvungen att åka till stallet för att fixa ordning hans foder och mocka. Ägarna till honom var i Sälen så det var inte riktigt läge att ställa in.

Jag utrustade mig med många timmars sömn och Ipren sedan åkte jag till stallet. Döm av min förvåning när en tjej upplyste mig om att hon redan hade mockat. Hon visste inte att jag skulle komma och trodde således att hon skulle göra det. Pontus var ute i hagen så det var bara att göra ordning hans foder och åka hem och packa ner sig på soffan. Jag har sällan känt mig så tacksam.

Söndag morgon bjöd på klart och vackert väder. Idag mådde jag bättre och tänkte ge mig ut att skritta lite i det vackra vädret. Jag började med att borsta och göra ordning Pontus sedan ner till ridhuset för att sitta upp. En annan hästägare följde med mig för sist kunde jag inte ens komma upp på honom.
Smidig är väl inte det första ord som beskriver mig i dagsläget och står inte hästakraken still så är det kört. Di är ju höga di där.

Mitt moraliska stöd i form av denna trevliga kvinna följde med. En fot i stigbygeln och Pontus tog två steg fram, två steg åt sidan och två bakåt. Som en liten tango kan man säga. En sak är säker. Man känner sig jäkligt dum, fet och klumpig skall jag säga. Så där höll det på ett tag och energin försvann sakta men säkert, svetten bröt ut i pannan och tålamodet förlorades. Till slut väste jag bara "Håll honom för nu skall jag upp.  Upp kom jag när hon höll honom men jag ville klarat det själv.

Ut på tur blev det i alla fall i det vackra vårvintervädret. Vi skrittade lugnt och stilla. Efter 10 minuter tänkte jag ta upp mobilen för att kolla klockan. Jag hörde något landa på marken, min bilnyckeln. Det var ju höjden av klantighet. Ok jag tänkte rida en stund så kunde jag ta bilnyckeln på tillbakavägen. (Jag var ju rädd att jag inte skulle komma upp igenom jag satt av) Fast tänk om det kommer någon och hittar nyckeln och tar med den. Då kan jag ju inte köra hem och jag har ju ingen reservnyckel.

Ja det var bara att vända. Tänk om jag skulle kunna få Pontus att inte dansa tango. Då skulle jag ju kunna hoppa av, ta nyckeln och sitta upp igen och rida vidare. "Är du dum Åse?" Ja tydligen för nu körde han inte Tango utan schottis. Han hade såååå roligt Det var bara att ge upp och rodnande av skam, frustration och harm fick jag leda hästj....n hem till stallet. Nästa helg gör vi nya försök. Skam den som ger sig.

Nu är det jobb imorgon och det ser jag INTE fram emot.

Åse the lonesome cowgirl



torsdag 10 januari 2013

Förkylning och jobb

 Förkylning och jobb

Tror ni inte att jag åkt på en ny förkylning. Nu rinner näsan hela tiden och jag snyter mig hela tiden Dessutom nyser jag hela tiden. Huvudet är som bomull. Mysigt med andra ord.

Arbetet har varit tungt att komma igång med efter lovet och jag har inte haft speciellt mycket energi. Dock var det skönt att eleverna kom efter den mer eller mindre meningslösa studiedagen i måndags.  Som tur var hade jag arbeten igång i princip alla klasserna som bara löpte på efter lovet så jag har inte behövt akutplanera något nytt. Nu börjar de arbetena ta slut och det innebär att jag måste planera nya arbetsområden. Jag har försökt att få eleverna mer delaktiga och låtit dem vara med och komma med åsikter.

Nu en dag till på jobbet innan helgen och jag hoppas bara att jag kan ta hand om Pontus, hästen. Om jag inte orkar rida måste jag ändå dit och fixa med hans foder och mocka. Det är tråkigt att jag skall gå och bli sjuk igen nu när jag precis kommit igång med ridningen. Jag skall väl inte måla fan på väggen men just nu känns det lite trist.

Den 12/2 skall jag till Elche i Spanien i fyra dagar för att besöka hundhemmet som Lennon och Baldo kommer ifrån. Jag har som mål att bli lite mer aktiv i Amigos Mios, organisationen som jag har adopterat två av hundarna ifrån. Då kan ju det vara bra att ha varit på plats och sett mig om. Jag kommer åka med Charlotte från Amigos Mios och hennes mamma. Tre hundar skall dessutom med oss hem till blivande adoptörer. Charlotte har varit med förr och kan spanska så det är ju bra att kunna luta sig mot.

Jag läste ut Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist i förrgår. Det är andra delen i trilogin om Victoria Bergmans Svaghet. Den var riktigt bra så nu vill jag att trean skall komma ut. Nu har jag börjat på Tiden där Emellan. Det är ingen deckare och det är skönt att varva lite.

Nu skall jag dricka te och ha soffmys bland alla mina snorpapper.

Åse

onsdag 9 januari 2013

chilla mannen

Chilla mannen

Ja nu går väl en del av er läsare i taket. Vad menar människan? Vadå chilla mannen? Låt mig förklara.
Jag jobbar ju som lärare i en göteborgsförort där klimatet är tufft liksom språkbruket. Skolan är gammal och fruktansvärt nedgången och inget rustas upp. De har knappt stolar i klassrummen. Ja det har ju inte vi lärare heller. På elevernas skolgård byggs sedan 18 månader tillbaka en förskola. Detta innebär att klassrummen på framsidan blir fruktansvärt varma då vi inte kan öppna fönstren på vår och höst för allt buller. De har inget fungerande bibliotek, fast det är lag på att det skall finnas, skolcafé eller något annat att göra, typ pingisbord.

Trots detta klagar nästan aldrig eleverna, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. Inte heller elevernas föräldrar säger något. De kan inte svenska eller så är de vana att förorter ser ut såhär. Ibland hörs väl lite gnäll om att skolan är "efterbliv" eller "handikapp" eller "suger hårt". Jo de säger efterbliv och handikapp, låter ju lite spm norrländska det där.

Motivationen att studera är väl lite sisådär. Det löser sig eller "chilla mannen" säger mina nior till mig när jag tjatar om att de skall ta med sig penna till lektionerna, komma i tid, göra sina läxor eller komma överhuvudtaget till skolan. "Chilla mannen?" skriker jag. "Jag är väl ingen man" "Softa, softa Åse" "Varför är det bara jag och Carina som är oroliga för era betyg?" (Carina är min eminenta klassföreståndarkollega). Vår nia (klass 9B) är underbart trevliga men jobbar i skolan det gör de inte. De verkar  tro att alla lektioner är en typ av coctailpartyn där alla går omkring och konverserar med varandra. Jag tror vi behöver ha hjälp av Robert Gustavsson. Ännu har dock inte hemskunskapsläraren kommit upp med avföring i pannan. Tack och Lov!

Robert Gustavsson styr upp 9B

Igår hade jag lektion i 7B. En av eleverna kommer insläntrande en bit in på lektionen, utan penna, bok eller hjärna. "Men varför har du inget material?" "Chilla mannen" . blev svaret.


Chilla alla ni där ute
Åse


tisdag 8 januari 2013

50 nyanser av honom= 50 gäspningar av Åse

50 nyanser av honom=50 gäspningar

I höstas gick jag på en reklamkupp. Jag försöker hålla mig, av högmodiga skäl, att inte gå på dylika. Fast jag blev så sablans nyfiken. Vad var det för bok som det gjordes reklam för överallt? Denna nya skandalösa, erotiska bok 50 Nyanser av Honom. Ja tjejer jag tror nog många har läst den. Kanske t.o.m. utan berätta det för någon.

Så vad är det då man skäms för? Är det att man läser en bok som handlar om pisk i stjärten. Eller skäms man för att man gått på den lätte och blivit påverkad av en reklamkupp? Kan det vara så att man skäms att man läser något som är så in i bänken uruselt skrivet.

Jag hade en förhoppning att den skull vara spännande och lite förbjuden och visst läste jag på ganska raskt för att snabbt komma till de snaskiga godbitarna. Jag bläddrade t.o.m. lite snabbt kring vissa mindre skandalösa sekvenser.

Fy vad jag ledsnade snabbt. Det var ju så många upprepningar och otroliga saker som hände i boken så den fick ett visst löjets skimmer över sig. Huvudpersonens inre gudinna hoppade högt av lycka, lyckad sex eller övertag. Den där inre gudinnan hoppade högt i princip hela tiden. Nej min inre gudinna hoppade inte högt när jag läste den utan tänjde möjligtvis lite lätt åt vänster.

Åse




måndag 7 januari 2013

Bajsfotspår

Bajsfotspår

I kväll Var Lasse ute med hundarna och jag fixade lite med tvätten. När han kom hem skulle han stryka skjortor (ja mamma, han stryker själv) till morgondagen, då han skall ut och resa ett par dagar.
Strykbrädan står i en garderob i biblioteket.

Jag går omkring och pular och hör ett skri. Jag ropar och undrar vad som hänt. Typ har du slagit ihjäl dig? en råtta? Lasse skriker tillbaka att det var bajs i biblioteket, på golvet och att han trampat i det och dessutom gått omkring i köket.

Mycket riktigt det stank skit. Det var bajsfotspår över hela golvet i köket. Någon av hundarna har alltså varit ute på lång promenad, kommit hem och kommit på att  "Hmmm jag har lite ont i magen. Jag tar och bajsar i biblioteket för där är de inte så ofta så de märker nog inget."

Vi tror det var Lenny för han fes så hemskt alldeles innan.

Det blir tidigt i säng ikväll om man skall orka med en lång dag på jobbet imorgon. Nu tittar vi på Sveriges Mästerkock. Det är alltid kul.

Eftersom det har blivit två bloggar idag så blir denna något kort

Over and out



Måndag morgon

Måndag morgon

Nu blir det bara ett litet morgoninlägg eftersom jag skall iväg till jobbet. Det känns på något sätt att jag varit ledig sedan 21/12 2012. Tyvärr kan jag väl inte säga att jag har någon direkt lust att åka till mitt jobb. Dels så trivs jag inte speciellt och dels tar det nästan livet av mig p.g.a. att det är så tungt.

Igår var jag iväg och red och skötte Pontus. Det är jättekul att vara medryttare på en häst om än bara 2 ggr/vecka. Det tar minst tre timmar att sköta och rida då det ingår en del arbetsuppgifter som att mocka hans box, ta fram kraftfoder och hö för fyra tillfällen. sopa efter mig, fylla på vatten och borsta honom. Jag tycker att det är roligt men det tar mycket tid. Jag har ju ingen direkt rutin ännu.

Vi har lagat en del mat i helgen och gjort matlådor. Det har blivit fläskfilégryta och plommonspäckad fläskkarré. Jag har ju ätit en del i bamba med eleverna och det har inte kostat något. Fr.o.m. denna termin skall vi betala 49:-/måltid. Då kanske ni därute tänker att det är ju jättebilligt! Ja det hade det varit. Men vi vaktar i bamba, tar hand om barn som slåss, kastar mat på varandra, tjuvar mat, tränger sig i kön, skriker mm. Dessutom är maten ofta ganska oätlig.

Nu skall jag börja med matlåda istället. Då kan jag äta god mat i lugn och ro. Man mister ju en del kontakt med barnen men.

Det blev en del gnäll nu men det beror nog på att jag inte gillar tidiga mornar och att gå upp vid 06.00-tiden

En bra dag till alla

Åse

lördag 5 januari 2013

Kreta oktober-november






Kreta oktober-november 2012

När man summerar året 2012 så blev det fyra resor totalt. Av dem gick två till Kreta, en till Leros-Lipsi och en till Moseldalen.

Vi reste till Kreta första gången 2009 och blev helt knockade, av Kretas skönhet, variationen i landskapet och den storslagna naturen. Lägg också till den oerhört goda maten och de underbara människorna. Nu har vi ju bara varit där på novemberlovet och på påsklovet. Aldrig i högsäsong.

Chania i lågsäsong är underbart. Jag kan tänka mig hur hemskt det måste vara i högsäsong men när vi har varit där har det varit helt fantastiskt. Tomma gränder, lagom temperatur att gå omkring och uppleva allt och inkastarna på restaurangerna i venetianska hamnen är lite avslagna.





Höstlovet 2012 åkte vi till Kreta. Vi åkte charter för flygresorna/flygstolarna var så dyra att det lönade sig. Annars brukar vi främst ta en flygstol och ordna boendet på egen hand. Det var andra gången vi åkte med Langley och till Almirida så vi visste vad som väntade. Normalt sett har de halvpension men vi valde att inte ha det eftersom vi vill äta grekisk mat i byn.

Vi hade en underbar vecka med en kort vandring till Douliana. Meningen var att vi skulle vandra mer tex. Imbrosravinen men det blev inte av eftersom jag hade ridit hårt och led av träningsvärk i tre dagar efteråt. Vandringen var härlig med fint väder. P vägen såg vi föruton en masa olivträd, apelsiner, mandariner, granatäpplen, avokado mm.




Ridningen på stranden i Georgopoulis var fantastisk men tuff. Dagen erbjöd 28 grader och nästan storm. Långa galopper på stranden i den värmen för en ovan tant blev helt enkelt för mycket och träningsvärken slog till med full kraft dag 2.

Istället hyrde vi bil och körde ner till Plakias på sydkusten. Där hittade vi ett litet hotell för 35 € per natt inklusive bra frukost.

Vi stannade bara en natt och fortsatte till Sfakia som är en favorit. Vi åt lunch och tog ett underbart dopp i de höga vågorna innan vi återvände till Almirida.

Hela veckan var fantastisk med et underbart väder och mellan 24 och 30 grader på dagarna. I havet var det 23 grader och vi badade varje dag.

Tveka inte att åka till Kreta off season .Det är fantastiskt även om vädret kan vara lite ostadigt.

Åse




torsdag 3 januari 2013

mammografi och bio

Mammografi och bio

Gårdagen var en, för oss, ovanligt aktiv dag om man tänker i termer stad+ shopping. Vi äker väldigt sällan in till Göteborg då vi ogillar folksamlingar, reor och trängsel.

Igår hade jag mammografi inbokad och det har alltid medfört en viss vånda för mig. Inte för att jag tänker på vad utkomsten kan bli dvs. cancer. För sådant drabbar ju aldrig en själv, eller? Det är klart att även det ligger någonstans och gnager i bakgrunden men förr när jag gick på mammografi var de omedelbara fysiska besvären det som var det jobbiga . Men det var innan jag träffade på de fantastiska kvinnorna på Unilab på Kungsgatan.

Det var alltså förra gången som jag var på mammografi som jag var på Unilab första gången. Innan har mammografi inneburit otrevliga och snäsiga kärringar som har slitigt och dragit i mina stackars bröst. "Luta mig mer fram!" "Om du inte slappnar av måste vi göra om plåtarna igen!" De har sedan lagt mina bröst mellan två plexiglasskivor eller vad det är och plattat ut dem med tryck till en ungefärlig A4-sida. Jävlar vad ont det har gjort.

Dessa underbara kvinnor på Unilab har däremot varit trevliga och förstående och bara plattat ut brösten till en A5. Första gången tackade jag dem nog i en kvart för att de ändrat min syn på mammografi. Nu går jag dit med, ja om inte glädje, så med lätta steg i alla fall.

Efter mammografin gick vi på stan och småshoppade lite. Det rådde trevlig och rätt avslappnad stämning och vi stannade för att lyssna på gatumusikanter, var inne i Domkyrkan och åt lunch.












Vi återvände till Lerum för att gå på bio, Berättelsen om Pi. Den var jättebra även om 3D-glasögonen hade lite av en töntstämpel först. Jag kan verkligen rekommendera den.
 

Dessutom hann vi med att byta våra böcker på Bokia. Vi är båda med i något som heter Låna Läs. Det är en jättebra grej där man betalar 399:- och får sedan under ett år låna så många, hyfsat nyutgivna, böcker man vill. Jag tror att det är runt 60 böcker man kan välja på och det är romaner, deckare och biografier. den sista boken får man behålla.

Tyvärr, får jag väl säga, slank jag in på Pocket Shop och det blev tre pocketar också. Boksamlingen växer väldigt snabbt just nu.

Nu blir det lite Tour de Ski

Ha det bra
Åse

onsdag 2 januari 2013

You Never Walk Alone

You never walk alone
Nu är det daxs igen för ett nytt inlägg, på Åses blogg
I veckan satt jag och slö tittade på Manchester United och West Bromwich, lagom underhållning i mellandagarna, United vann med 2-0 utan att imponera. Marcus Rosenberg startade för WBA men hade ingen större framgång utan blev utbytt i andra.

Laget i mitt hjärta är Blåvit sju dagar i veckan och jag började tänka på alla fantastiska spelare Blåvitt fostrat. Glenn Hysén representerade Liverpool under 80 talet och var till och med kapten för laget. Känslan att få springa in på Anfield road i Liverpool och höra hela läktaren ta upp tonerna till You Never Walk Alone, bara tanken ger mig gåshud. 

Engelsk fotboll är fantastisk, helt klart nummer 1 alla kategorier. Vad är inte en lerig plan i mitten av december, det finns inget bättre. Karaktärs spelare skapas via regn, lera och motvind, allt detta finner man i England. 

 
Bruce Grobbelar och Glenn firar
 
Glenn Hysén var en stil ikon på sin tid. Rollen som ikon har idag tagits av yngste sonen Anton som visade på enormt mod och lämnade ”garderoben” och kom ut som en av de första homosexuella fotbollsspelarna i världen. 




Vad jag önskar mest nu är att alla smällare skulle förbjudas. Herman vår äldsta hund är totalt vettskrämd och livrädd för smällare. Ta bort skiten från marknaden, såg att det fanns förbud mot att använda smäller om det kunde störa…..
Varför i hela friden säljer man denna skit. Kan jämföras med att det är förbjudet att knarka men att staten samtidigt låter försäljning vara laglig, kanske är jag dum men jag fattar inte….
Ha ett riktigt gott nytt.
//Lasse 

Obs! Litet tillägg av Åse
Den vänstra bilden på Anton har Lasse valt men den framhäver liksom inte Antons själ tycker jag så jag valde en annan där man bättre förstår Antons djup.