Helgen slut

Helgen slut

Så var ytterligare en helg till ända. Den har gått i sjukdomstecken eftersom jag åkte på en ny dunderförkylning i mitten på förra veckan. Jag måste ha snutit mig flera hundra gånger och nyst lika många. Näsan blev snabbt illröd och inne i huvudet kändes det som ett vadderat täcke. På fredagen vaknade jag värre än någonsin men tänkte ändå försöka jobba eftersom det bara var en dag kvar till helg.

Vid lunchtid fick jag ge upp och ta mig hemåt, packa ner mig i sängen och sova ett par timmar. På lördag morgon skulle jag upp och sköta hästen Pontus. Jag tänkte hoppa över ridningen men kände mig tvungen att åka till stallet för att fixa ordning hans foder och mocka. Ägarna till honom var i Sälen så det var inte riktigt läge att ställa in.

Jag utrustade mig med många timmars sömn och Ipren sedan åkte jag till stallet. Döm av min förvåning när en tjej upplyste mig om att hon redan hade mockat. Hon visste inte att jag skulle komma och trodde således att hon skulle göra det. Pontus var ute i hagen så det var bara att göra ordning hans foder och åka hem och packa ner sig på soffan. Jag har sällan känt mig så tacksam.

Söndag morgon bjöd på klart och vackert väder. Idag mådde jag bättre och tänkte ge mig ut att skritta lite i det vackra vädret. Jag började med att borsta och göra ordning Pontus sedan ner till ridhuset för att sitta upp. En annan hästägare följde med mig för sist kunde jag inte ens komma upp på honom.
Smidig är väl inte det första ord som beskriver mig i dagsläget och står inte hästakraken still så är det kört. Di är ju höga di där.

Mitt moraliska stöd i form av denna trevliga kvinna följde med. En fot i stigbygeln och Pontus tog två steg fram, två steg åt sidan och två bakåt. Som en liten tango kan man säga. En sak är säker. Man känner sig jäkligt dum, fet och klumpig skall jag säga. Så där höll det på ett tag och energin försvann sakta men säkert, svetten bröt ut i pannan och tålamodet förlorades. Till slut väste jag bara "Håll honom för nu skall jag upp.  Upp kom jag när hon höll honom men jag ville klarat det själv.

Ut på tur blev det i alla fall i det vackra vårvintervädret. Vi skrittade lugnt och stilla. Efter 10 minuter tänkte jag ta upp mobilen för att kolla klockan. Jag hörde något landa på marken, min bilnyckeln. Det var ju höjden av klantighet. Ok jag tänkte rida en stund så kunde jag ta bilnyckeln på tillbakavägen. (Jag var ju rädd att jag inte skulle komma upp igenom jag satt av) Fast tänk om det kommer någon och hittar nyckeln och tar med den. Då kan jag ju inte köra hem och jag har ju ingen reservnyckel.

Ja det var bara att vända. Tänk om jag skulle kunna få Pontus att inte dansa tango. Då skulle jag ju kunna hoppa av, ta nyckeln och sitta upp igen och rida vidare. "Är du dum Åse?" Ja tydligen för nu körde han inte Tango utan schottis. Han hade såååå roligt Det var bara att ge upp och rodnande av skam, frustration och harm fick jag leda hästj....n hem till stallet. Nästa helg gör vi nya försök. Skam den som ger sig.

Nu är det jobb imorgon och det ser jag INTE fram emot.

Åse the lonesome cowgirl