tisdag 15 januari 2013

Gött mos

Gött mos

Något som möts av höjda ögonbryn och förfärade utrop är när jag säger "Eh jag gillar inte potatis". Oftast utbrister mottagaren av detta "Va! Äter du inte potatis?"

Nej jag äter inte potatis. Eller jo ibland, tex mitt eget mos äter jag för det är gött. Däremot äter jag inte stekt, färsk, kokt, gratäng eller de flesta former faktiskt.

Varför äter inte människan potatis kanske du undrar. Jag tror att det beror på att mina föräldrar (ja pappa, mest mamma och inte för att hon var en elakare människa utan för det var hon som diskade och kunde övervaka) tvingade mig att äta upp maten, som det så vackert hette, när jag var liten.

Jag glömmer aldrig när det var köttbullar. Det var så gott, mammas underbara köttbullar, den goda såsen, lingonsylten och kanske ärter eller någon annan grönsak. Tyvärr var vi tvungna att ta en kokt potatis till. Uj vad jag hatade den. Vi fick inte lämna bordet förrän vi ätit upp och jag kunde inte få ner den jäkla potatisen. Jag mosade den i såsen och försökte men det kändes som den skulle komma upp igen. Jag försökte med små bitar i taget, nej det gick inte heller. Ibland försökte jag lägga stora bitar av den i kinden, likt en hamster. Väl så gick man på toa och kunde spotta ut en del och spola ner dem men det gick ju inte att gå på toa mer än en gång.

De andra i familjen åt upp och lämnade bordet. Min pappa la sig på soffan med Expressen. Det kan man om man är en man för detta var typ på 1800-talet. Mina syskon försvann iväg på än det ena än det andra. Mamma började diska efter maten och jag satt kvar med mosad potatis i sås, nu kall och klibbig. Jag tror jag satt och sjöng eller gjorde spår i potatisklägget. Efter disken torkade mamma den och torkade av diskbänken. Sedan släckte hon taklampan och kvar satt jag, ensam, i en timme, två timmar och ibland tre timmar.

Ibland kom mamma ut och sa att hon inte orkade se mig sitta där och jag fick gå ifrån. Det var höjden av lycka. Då kände jag mig så fri.

Äter mina barn potatis? Ja två gör det men inte den yngste speciellt mycket. Har jag serverat dem potatis? Ja i alla former. Har jag tvingat dem? Nej.

Åse som idag ätit gött mos

1 kommentar:

  1. Det är hårt när man tvingas äta något man inte klarar av. Jag hade liknande upplevelser på dagis med katrinplommonkräm. Urk!
    /Annelie

    SvaraRadera