Tatuering

Tatuering

Igår kväll satt jag och slötittade på ett program medan jag rättade lite prov.  I programmet som handlade om en campingplats, Ja nu är väl ändå botten nådd TV3?, skulle en medelålders kvinna tatuera sig. I min bekantskapskrets är de flesta, män som kvinnor, tatuerade. Då fick jag någon fantasi, typ film i mitt huvud. Detta händer ofta, att jag får dessa fantasier menar jag, och huvudet går igång på ett ord eller ett foto. Sedan skapas otroligao ch fantasifulla små "filmer".

I min fantasifilm i mitt huvud ligger en kvinna på ett obduktionsbord. det är ett sterilt rum och runt bänken där kvinnan ligger står tre personer. En är uppenbarligen obducent och de andra två är assistenter eller något liknande. De börjar med en okulär besiktning och då utbrister en av assistenterna. "Oj! Hon har ingen tatuering!" "Va!" ropar en av de andra. "Inte någonstans?" "Inte ens en liten fjäril på höften?" "Nej det verkar inte så." "Men ett Carpe Diem måst hon väl ändå ha?" "Nej det ser inte så ut." De pratar in i en mikrofon "Här har vi en vit kvinna, i 50-årsåldern, rätt fet, utan tatueringar osv.

I min bekantskapskrets är jag en av få som inte har en tatuering eller navelpiercing eller någon annan form av kroppssmyckning. Jag klandrar inte dem som har en men jag måste erkänna att jag inte riktigt fattar vitsen med det. Det är snyggt säger mina kompisar. Ja inte i mina ögon. Jag tycker inte heller att det är fult, Jag tycker nog mest att det är ointressant, som nagellack ungefär.

Jag är nog inte en pyntande kvinna. Jag, och här hänger jag ut mig verkligen, bytte inte till julgardiner över jul. Herregud, är det inte skottpengar på sådana? Jag syr inte, stryker inte och tycker dukar och gardiner är ett tråkigt måste. Ingen riktig kvinna alltså. Det har jag förresten fått höra fler än en gång.

Nej ingen sådan tack.

Åse