ta fram de vintervita

Idag var det riktigt varmt ute tidigt på morgonen. När jag tog hundarna på morgonpromenad bestämde jag mig för shorts. Det är på tiden tänkte jag, att även benen behöver lite luft. Shortsen åkte på och jag såg ner på dem och fick en chock. Två vinterbleka ushliga ben med lite lurv på framträdde. Det såg varken fräscht eller särskilt aptitligt ut. Ja jag skiter ju i det egentligen. Jag har ju knappt någon benbehåring. Men ändå.

Det är konstigt, att jag egentligen skiter i det men faller för vad andra skall säga. ANDRA skall säga. Jag är alltså inte tillräckligt cool att helt skita i det. Fruktansvärt besviken på mig själv. Jag är ju en tuff brud fast en mes. Jag önskar ibland att jag vore 14 år så jag kunde peka fuck you åt vuxna men nu är jag ju snart 50 (fast det bor en tonårsrebell i mig).

Alltså varmt ute idag, kanske årets varmaste hittills. Ikväll och speciellt i morgon kväll lär grillarna i Lerum gå varma. Tja även vår förresten. Det blir nog lite grillat på fredag kväll. Det är gott men inte för ofta.

Det är underbart när sommaren kommer. Vi får ju vänta förtvivlat länge i det här landet. Jag som avskyr vintern, mörkret är värst, längtar som en besatt tills våren och sommaren kommer. Ljuset som nu lite irriterat, väcker mig på morgonen, har återvänt och når in i de allra mörkaste vrår. Avslöjar damm och smuts i hörnorna.

Mina pumpafrön som jag skulle plantera idag är puts väck. Jag kan inte hitta dem och misstänker att Lasse har slängt den kassen fröna låg i. Han är så förtvivlat effektiv och rask den mannen och då försvinner det mesta. Ja ja i så fall får jag köpa nya. För marmeladen skall jag göra.

Åse, den bleke