återförening med Pontus

Vilken dag!
Efter att ha spenderat en underbar vecka i Portugal var jag redo att ta mig an hästen Pontus igen. Efter frukost och en härlig promenad med Lasse och hundarna begav jag mig således till stallet.

Vi har ju haft våra ups and downs, Pontus och jag så jag undrade vilket humör han skulle befinna sig på nu när vi inte träffats på 9 dagar. Så ni kan förstå min förvåning när jag kunde höra hans gnäggande redan när jag parkerade bilen. Jag gick förvånad mot stallet och fick se honom komma galopperande från bortre änden av hagen. Hans vackra man och svans flög i vinden och hans päls såg ut som guld i solskenet.

Jag stängde av elstängslet och gick in till honom. Han kom genast fram till mig och lade mulen mot min hals. Han smågnäggade belåtet och jag var så glad att en liten tår bröt ut i mitt öga. Det verkade som om han kände igen mig och var glad att se mig.

Jag ledde ut honom ur hagen och in i stallet. Sedan ägnade jag en timme åt att borsta honom och göra honom fin. Efter sadlingen skulle jag sitta upp och HAN STOD BLICKSTILLA

Solen sken på oss när vi skrittade ut och vi hade en underbar tur i solskenet.


Så kunde det ha varit men riktigt så var det inte.

Ingen gnäggning mötte mig men han följde snällt med mig in. Efter borstning och sadling skulle jag sitta upp. Samma tango som tidigare men upp kom jag till slut på hästjäkeln:

Turen ute var i alla fall härlig och imorgon försöker vi igen.

Åse