Vi gick och gick för att komma till sjukhuset. Senare skulle det visa sig att vi gått en lååååång omväg. Väl framme tog vi en nummerlapp och satte oss ner. När mitt nummer kom upp gick jag fram till disken och förklarade. Som tur var pratade hon engelska och väl dessutom. Hon konsulterade en kollega, ringde och att vi var tvungna att gå till akuten. Hon förklarade vägen runt huset.
Vi gick ut i värmen igen. Nu började vi misströsta och var hungriga, törstiga och väldigt trötta. Det var 24 grader ute och vi hade gått i solen länge nu. Väl vid akuten förklarade jag mitt ärende, igen och det ringdes samtal, pratades med kolleger och vi blev ivägskickade tillbaka till första ingången fast till en ny liten reception.
Jag förklarade mitt ärende, igen, Febril aktivitet utbröt och när ett 10-tal personer på det här nya stället varit involverade skulle jag få hjälp mot att jag betalade 55 euro för läkarbesöket. Helt ok sa jag. Efter många turer fram och tillbaka fick jag träffa en läkare 5 minuter som skrev ut receptet. YEAH!!!!
Totalt tog det ca 4 timmar och nu var vi sååå hungriga. Vi gick till ett tapasställe och beställde var sin öl och lite tapas. Vi fick kolla menyn ordentligt, Madeleine äter ju inte kött,( eller bläckfisk, tonfisk, musslor, sardiner,ansjovis osv) Vår spanska är ju något begränsad, minst sagt men beställde gjorde vi. In kom äcklig gillad ost, torkad tonfisk i skivor (Vi trodde vi beställt ägg i någon form) och pommes frites. Jag hade lagt till lufttorkad skinka till mig också. Vi blev inte speciellt mätta.
Något uppgivna gick vi för att leta efter palmparken. Det skall enligt uppgift finnas 200 000 palmer i Elche. De första planterades 300 f.Kr. de är ju inte kvar förstås. Iväg gick vi iaf.
forts. följer
Åse
A blog about running a small vineyard and holiday lets in the Costa Prata region Estremadura, Portugal
Känner igen det där med att bli skickad fram och tillbaka, det gäller att vara beväpnad med tålamod. Skönt att det gick bra till slut.
SvaraRadera/Annelie